Polarisen

Vulpes lagopus (tidigare Alopex lagopus)

Beskrivning

Fjällräven är betydligt mindre än rödräven och har helt annorlunda pälsfärg. Den vanligaste färgvarianten är om sommaren brungrå i ansiktet, på ovansidan och på benens utsidor, medan den är gråvit under. Vintertid är den helt vit. Den andra färgvarianten, ca 15 % i Sverige, är svart eller blågrå hela året.

Den lägger ofta sin spillning högt för att markera revir. Spillningen har en långt utdragen spets och den innehåller ofta rester av hår och ben från bytesdjur. Färgen beror på vad djuret ätit: ben ger vit färg och blåbär blå färg.

Utbredning

Fjällräven finns i alla länder i det arktiska området. I Sverige förekommer den i kalfjällsområdet till och med Härjedalsfjällen.

Antal

I början av 1900-talet var fjällräven vanlig och goda år fanns det närmare 10 000 individer. Efter intensiv jakt och utläggning av gift, som var avsett att döda varg och järv, minskade antalet och fjällräven fridlystes därför 1928. 2004 uppskattades antalet vuxna fjällrävar till ca 120 i hela Skandinavien. Antalet vuxna rävar varierar mellan åren i en fyraårscykel som följer populationen av lämlar.

Fortplantning

Lyorna finns oftast på fjällheden ovanför trädgränsen och används år efter år av en eller flera rävfamiljer. De syns tydligt eftersom gödningen från spillning och matrester gör att det blir en frodig vegetation som avviker skarpt från omgivande fjällhed. De äldsta och mest använda lyorna kan ha uppemot 150 ingångar. Under näringsfattiga år får ett rävpar kanske inga överlevande ungar alls. Under år med bättre födotillgång kan upp till 16 ungar födas och cirka 10 % av ungarna överlever sin första vinter. De äldsta svenska fjällrävarna med känd ålder blev
7-8 år.

Föda och konkurrenter

Fjällräven äter mest smågnagare, speciellt lämmel, men också ripor, och sommartid fågelungar av olika slag. Även hare fångas. Bär utnyttjas under sensommaren. Vintertid är fjällräven beroende av att äta större djur, t.ex. ren, som dödats av andra rovdjur eller som förolyckats. Konkurrenter vid kadaver är främst rödräv, järv, korp och örn. Fjällrävens ekologi och evolution är beroende av de cykliska variationerna av smågnagare.

Hot och åtgärder

De största hoten mot arten är rödrävens expansion i fjällområdena, som på flera olika sätt påverkar populationen av fjällrävar. Brist på föda under både sommaren och vintern har också stor betydelse. Att antalet fjällrävar är så litet gör att det är risk för att den dör ut lokalt och att det finns risk för inavel. Viktiga åtgärder för att bevara fjällräv är stödutfodring, avskjutning av rödräv, minskning av mänsklig störning vid aktiva lyor och skyddsåtgärder för områden med fjällräv som ännu inte har fullgott skydd.

Referenser:

Utdrag ur ArtDatabankens faktablad om fjällräv:
www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/alop_lag.PDF
Bang, Preben. Spårboken. Prisma. 1998